Gör plats i åsiktskorridoren!

En av mina favoriter på Instagram, @sockertoppar, delade i sitt flöde att hon fått tråkiga kommentarer sedan hon outat att hon tänkte rösta på ett av allianspartierna i valet. Tydligen var detta inte bara fel, utan också förvånande för att hon “utstrålar vänster”. (Eftersom det ju syns på en vilket parti man röstar på?!)

Tyvärr har jag varit med om en liknande situation, på en tidigare arbetsplats. När alliansen hade vunnit valet, och en arbetskamrat högt skanderade att den som hade röstat blått skulle inte ha några föreställningar om att kunna fortsätta vara vän med honom. Han fick bara medhåll. Ingen sa nåt. Inte ens jag. Jag vågade inte.

Hallå?! Är det så vi ska ha det?

Ska man få skäll om man väljer att rösta åt ena eller andra hållet? Ska man inte kunna yttra en åsikt utan att vara rädd att bli bortsorterad, avföljd, ifrågasatt som person eller vän?

Vad händer om vi bara lyssnar till och läser information från de som tycker samma sak som vi? Är det inte just det som är så skrämmande med extrema partier och åsiktsgrupper, att de låser in sig och bara lyssnar på sin egen sanning, ser saker endast ur sitt eget perspektiv? Aldrig prövar sina ståndpunkter genom att möta andras?

Jag har många gånger velat skriva saker i både bloggen och på sociala medier, för att jag också är intresserad och engagerad i olika frågor. Men jag törs oftast inte. Jag vill inte vara med i pajkastartävlingar där man tillskrivs idioti för att man inte tycker samma sak som vad någon annan tar för självklart. Men det är ju tydligt att vi måste bli fler som på ett vettigt och respektfullt sätt bidrar till mångfald och möjligheten att se på saker från olika håll. Att enas om att inte alltid vara eniga, och inte avskriva alla som inte tycker precis exakt som jag.

Det går att bry sig om miljön och rösta blått. Det går att ha ett eget företag och vara för höjda skatter. Man kan ha flera tankar i huvudet samtidigt, faktiskt.

Vad hon sa ⬆️

Självklart ska ni som har Instagram gå in och följa detta humoristiska geni, pronto! @sockertoppar heter hon, som sagt!

Advertisements

Små stunder av guld

Livet med små barn är inte en stadig ström av njutningsfulla stunder. Det är ett hårt och aldrig slutfört arbete att uppfostra och vårda och älska dessa små virvelvindar. (Den som säger att det bara är lätt och roligt att ha barn, den skulle behöva skriva en bok och berätta exakt hur det går till. Jag står först i kö!)

Så dyker de upp. Ögonblicken som ibland inte varar längre än just mellan två blinkningar. En hand på min, ett “jag älskar dig, mamma”, ett klingande skratt eller en teckning “till dig mamma!”. Ibland är det en längre stund. Titta på fiskar, dricka festis och äta bulle. Blunda i solen och lyssna på trädgrenar fångade i vinden. En sådan stund tog vi oss i måndags. Lämnade disk, tvätt och ett hus fortfarande stökigt efter renovering. Packade in oss i bilen och drog till stranden. Så himla bra beslut.

Sen hem i bilen igen, med väskor och ungar. Packa upp termosar, köra diskmaskin och laga middag. Natta och sjunga och mata och vyssa. Se tillbaka på dagen och vara glad för det som glimrar. Resten får vara som det är.

Varför?

Vi har ett vetgirigt barn. Som sådant ställer hon många intressanta frågor. Ett axplock:

– Varför finns det olika årstider?

– Var fanns jag innan jag kom in i din mage?

– Varför måste man plocka bort fästingar?

– Varför gifte du dig med pappa?

– Hur kom Jesus ner till jorden?

– Hur kommer vattnet in i kranen?

Alla befogade frågor som faktiskt också är intressanta att prata om, förklara eller kolla upp tillsammans (boktips: “Så funkar det”-böckerna 👌🏻 Vi har en om hus, maskiner, fordon och infrastruktur. Så bra!).

Men när man har förklarat varför det finns trottoarer och trafikregler och visat skylten som säger att bilar från ena gatan måste lämna företräde (vänta tills bilarna på andra vägen har kört förbi) och ungen ba: “Men mamma varför finns det ingen skylt där (pekar på en gräsbevuxen vägkant bredvid ett hus)?” “Nej,” säger jag och ler med min allra mest pedagogiska röst “det behövs inte, för det där är ju ingen korsning”. “Varför då?” kontrar flickebarnet vetgirigt. “Jo, för där finns ju ingen väg.” (Försöker sätta punkt och tänka att nu vet mitt smarta barn allt om korsningar.) “Jaha”, säger hon, och jag jublar. I en sekund. “Men, varför då, mamma?”

Varpå mammans pedagogiska ådra helt sinar och en lite skarpare ton i rösten avslöjar att nu var det för längesen vi åt frukost men jag måste ju svara och här funkar inte “för att jag säger det”, och jag klämmer fram något som jag inte ens nu minns, och dottern nöjer sig och tillägger att “om det hade varit en väg där, då hade det ju funnits en skylt där, visst mamma?” Visst?”

Jag håller andan. Ja! Nu går vi över till att hon måste hålla i sig när hon står på ståbrädan, så att hon inte ramlar över lillebror när jag stannar. “Varför då?” “Så att du inte ramlar över lillebror!” “Ja men VARFÖÖÖÖR?”

Jag är himmelens glad att vi har ett intresserat barn som ställer vettiga frågor. Men hon verkar ha lite för höga tankar om mig ibland. Jag vet ju helt enkelt inte varför de på nummer 42 inte valt att sälja sin tomt och låta kommunen bygga en anslutande väg där, eller om det någonsin varit aktuellt. Men om jag svarar det, vet vi ju alla var det slutar.

Morgonstund

Den bästa av vardagsmorgnar innehåller två saker:

Banangröt

Oändligt med tid

Okej, tre saker; en glad och harmonisk familj runt bordet också.

Idag fick jag nästan det! Familjen drog till jobb och förskola efter kaffet och mackan, sen fick jag min gröt och oändlig tid (om man hinner äta upp hela innan den kallnat räknas det som oändligt) i sällskap av en nöjd bebis.

Banangröten började jag göra efter tips från en iForm-tidning och det är världens enklaste:

1. Mosa en banan och fräs den i lite smör eller annat fett i en kastrull. Krydda med kanel eller kardemumma eller båda om du känner dig lite wild and crazy.

2. Blanda ner 1 dl havregryn (gärna fiberberikade eller havregryn med quinoa i, det blir supergott) och 2 dl vatten. Koka upp som en vanlig gröt.

3. Servera med valfri sorts mjölk, toppa med frukt eller bär och något crunchigt på toppen, t.ex. granola eller nötter och pumpafrön.

Varsågod, du kan tacka mig senare!

Nytt liv

En ny familjemedlem har kommit till huset. Ett alldeles nytt liv, både bokstavligt och bildligt talat. Han är ju en ny liten människa, och när en sådan dyker upp blir allt annat också annorlunda. Dygnsrytm, mattider, soffmys och promenader. Allt blir nytt!

För mig som jobbar som lärare till vardags är det också nytt att vara föräldraledig, även om jag varit det en gång tidigare. Senast var jag ledig ett halvår innan jag började plugga igen. Nu ser jag fram emot att vara hemma minst dubbelt så länge, och det känns oerhört lyxigt (kvinnofälla my butt, det här är livet!) och jag planerar att vara väldigt oplanerad och skön hela tiden. Ledig ledig ledig är min föräldratid! (Därav bildvalet. Soffhänget maximeras!)

Något som inte är helt nytt, men som blir nyare och nyare för varje vecka är det där huset som vi bor i, som jag skrev om i senaste inlägget för ca 2 år sedan. Där utlovades en renoveringsresa, som man inte alls fick följa med på här, men däremot på @projektvintergatan på det berömda Instagram. Jag tänker mig lite före- och efterbilder här så småningom. Man vill såklart visa hur duktig man varit!

Annat som intresserar mig, och som jag tänker att det kommer skrivas om här på bloggen är:

– Min tro

– Föräldraskapets ups and downs

– Politik

– Inredning

– Mode och stil

– Andra kul grejer (skulle tro att flest inlägg finns att vänta i denna kategori)

Snart ska jag och lillebarnet hämta storebarnet på förskolan medelst barnvagn och ståbräda. Kan gå hur som helst, men satsar på bra. Förhoppningen är att storebarnets ben inte slutar fungera så fort mamman står i entrén, vilket allt som oftast är fallet. Ståbräda är ju very användbart in all its glory, men det är också 75% grusväg vilket ställer lite krav på krafterna hos en arm moder som landade en ny bebis för fyra veckor sedan.

Och här en bild på mig för er som inte minns hur jag ser ut.

Ciao!

Ps. Hade ju en liten undersökning på instagram om ni tyckte att det var en bra idé att blogga. Det tyckte ni. So this is on you. Ds.

Our House!

Vi har köpt ett hus! Ett lite trasigt gammal trähus med en finfin stomme, som, i sällskap med tomten, behöver mycket kärlek och vård. Vi har just börjat rensa ur, städa, och röja på tomten. Det här blir en spännande resa! Ni som är nyfikna kommer att kunna följa med här i bloggen!

We bought a house! It needs a lot of care, and so does the garden! We have just started out, and I’ll continue sharing this renovating journey on the blog!

Gold from our trip to America

We had the best of times on our trip to the USA. Here are some of the happy moments captured on camera.

img_2833img_2843img_2861img_2883img_2894img_2895img_2946img_2952img_6780img_6782img_6789img_6823img_6838img_2992img_6902img_6914img_6922img_6930img_6939img_6952img_6985img_6997img_7000img_7018img_7019

We are deeply thankful for all the wonderful experiences – great food, beautiful places and fun activities – but most of all we really appreciate old and new friends welcoming us and making us feel so much at home ❤